Tobias Fors
Onsdagen den 3 april 2019 var dagen för Controllerdagen 2019 - en dag som knappas skulle lyckats locka mig enbart med sin titel, men som snabbt blev lockande när jag tog en titt på programmet.
Jag hittade till Controllerdagen 2019 när jag såg att Göran Nilsson, författare till boken “Det agila företaget” tipsade om dagen på LinkedIn. Eftersom programmet såg intressant ut och dagen var i min hemstad Uppsala bokade jag in mitt deltagande. Här är några anteckningar från dagen.
Dagen inleddes med en rätt bitande dragning av Mats Alvesson från Lunds universitet. Det kan ha varit inbillning men det kändes som om det blir rätt spänt i salen när Alvesson berättade om konceptet “funktionell dumhet”. Enligt Alvesson krävs ett visst mått av intelligent dumhet som en sorts överlevnadsstrategi i organisationer. Vi måste helt enkelt göra oss dumma för att klara oss. Presentationen var bitig och diagnosen intressant. Medicinen var tyvärr inte så tydlig som jag skulle önskat - kanske finns det i någon av Alvessons böcker på ämnet, eller kanske är hans forskning mer inriktad på diagnos än botemedel.
En koppling jag så här i efterhand gör går till Herbert Simon och Gerd Gigerenzers idéer om “lokal rationalitet”, alltså att vi beter oss på ett sätt som vi uppfattar är rätt givet den begränsade förståelse av helheten vi alla har. Om jag tolkar Alvesson rätt handlar hans koncept om funktionell dumhet dock om situationer där vi mer medvetet beter oss på ett sätt som vi själva faktiskt inser är dumt, i syfte att vinna någon annan fördel i situationen vi är i. Kanske till exempel att undvika uteslutning eller utfrysning som straff för att vi står upp i båten. Jag får plugga på mer här helt enkelt.
Jag passade i varje på att kasta in en fråga till Alvesson om det finns några skillnader internationellt. Jag var nyfiken på om Sverige sticker ut med avseende på funktionell dumhet - vi sägs ju ofta ha en extremt stark konsensuskultur. Hans svar var rätt odödlligt:
– “I Sverige är vi inte rädda för chefen, i Sverige är vi rädda för alla”
En annan presentation som stack ut som intressant var Anders Dewoons dragning om Scanias pågående förflyttning från produkt- till kundorienterade affärsmodeller. Särskilt intressant var hans reflektioner om den nya komplexitet i affärsmodellen som uppstår när bolag går mer och mer mot att sälja “tjänst på kran”. Denna typ av leveranser behöver involvera en stor mängd olika parter och tjänster för att skapa slutresultatet, vilket ställer nya krav på förmågan att “orkestrera” detta nätverk av affärsrelationer och teknik.
Om öppningen på dagen hade en något mörk ton så avslutades den desto ljusare, med inspirerande erfarenheter från entreprenören Annika Meinhardt som grundade och odlade upp ett bolag i vårdsektorn. Om Alvesson delade tankar om hur värdegrundsarbete gått fullständigt på grund, så delade Meinhardt istället om hur hon jobbat för att verkligen levandegöra och sprida de värderingar som hon själv landat i. Meinhard betonade hur mycket hon ogillar “ledarskap från elfte våningen” och berättade att hon i tjugo års tid som entreprenör fortsatt att arbeta en del av sin tid ute i verksamheten med att ta hand om brukare. Vilka jäkla skillnader vi skulle få se i bolag om fler vågade göra så!
Dagen avslutades förresten med ett studiebesök på olika platser i universitetshuset. Där kom mycket intressant uppsalahistoria fram, berättat av guiden Mikael Norrby.
En var en tänka-utanför-boxen-historia. Tydligen var arkitekten som ritade universitetshuset, Theodor Holmgren, lite av en rebell. Likt andra av tidens arkitekter åkte han runt och studerade arkitektur i världen. Olikt andra utökade han dock sin turné och tog en bonussväng och tittade även på moderna byggnadsverk i städer som t.ex. San Fransisco, där han fick inspiration att bygga med järn. De pelare i aulan som ser ut att vara av sten har därför en överraskande klang när man bankar på dem.
Den andra intressanta historien handlade om betalningen för universitetshuset. Tydligen var bygget ett tidigt exempel på megaprojekt med budgetavdrag, vilket slutade med att entrprenören som byggt det helt enkelt aldrig fick betalt, utan ruinerades. Känns ju som en sedelärande knorr, på en dag på temat ekonomistyrning.
