Klyva är nyckeln

Av alla åtgärder vi kan ta till för att lyckas leverera något till en viss tidpunkt finns det en sak som sticker ut som både effektiv och icke-skadlig.

Åh nej, det hände igen. Ett datum för leverans har bestämts och det är minst sagt tveksamt om det kommer gå. Vad gör vi nu? Obligatorisk övertid året ut? Nej, då skapar vi en arbetsmiljö som skrämmer bort de talanger vi vill ska trivas hos oss.

Fulhack då? Skippa testning? Låtsas att kvalitetsegenskaper som prestanda och säkerhet inte är så viktiga? Nope. Alla de där vet vi är alldeles för kortsiktiga för att vi både ska kunna vinna den här matchen och nästa.

Be om mer tid? Vi försökte, men det gick inte. Det var visst en säsongstopp eller stor marknadsföringskampanj som inte gick att flytta på.

Kasta pengar på problemet då? Rampa upp med mer folk snabbare? Låter bra, tills någon påpekar att det bara kommer göra att alla som kan något blir upptagna med att skola upp de nya, och så blir vi ännu senare.

Men det här då. Tänk om det gick att bygga en enklare lösning som löste nästan hela problemet åt våra kunder och användare? Om vi kunde kapa ner lösningen till något som är mindre och därför går att leverera i tid?

En gång när jag föreslog detta tänk fick jag en bra metafor tillbaka. Så här lät den: “Tobias, vi förstår att det är bra att kapa. Men vårt system är som en bil. Du kan ju inte bara kapa ratten för att skeppa tidigare”. Bra metafor tänkte jag, för då kunde jag svara något drygt i stil med “Förvisso, men vi kanske kan diskutera om vi verkligen måste ha den fräsigaste sportratten?”

Målet med att bygga en enklare produkt är självklart inte att skeppa något som inte fungerar. Målet måste vara att leverera en värdefull lösning, som är mindre.

Lösningen sitter i att bryta ned lösningen till mindre fristående bitar. I den agila världen går detta kära barn under många olika namn: dela upp, splitta, klyva, slice:a,skiva. När vi lyckas med det kan vi bygga enklare, men nästan lika värdefulla lösningar.

Men inget är så bra att det inte har en baksida. Vad är baksidan med denna “splitting”? Priset vi betalar heter kreativt tänkande tillsammans - och det kan vara sjukt jobbigt.

Vi måste stänga in oss i ett rum, tillsammans affär och teknik, och hacka på problemet tills vi hittar något sätt att göra det i mindre, värdefulla, steg. Det kommer vara sjukt frustrerande och gång på gång kommer någon eller några säga de ödesdigra orden “det här går inte att bryta ned”. Men det gör det såklart - om vi är villiga att betala priset i tankesvett.

Det kommer att krävas inspirerande ledarskap, tålamod och skicklig facilitering. Men sen hittar vi den där mindre lösningen, det där första värdefulla steget som ändå löser problemet och visar för både oss och andra att vi har koll på det här. Och då kan vi sedan ta fram lösningen utan för många fulhack och kontraproduktiva kvalitetsminskningar, utan överdrivna mängder övertid och kanske till och med leverera till det där datumet som var så viktigt. Men det kräver att vi först tror att det är möjligt. Det är det.