Foto av Haupes Co.
Tobias Fors
Har du tänkt på hur besvikna vi alltid är på den senaste metoden, efter ett tag åtminstone? Det är nästan som om den ultimata metoden inte fanns.
Jag satt precis och grävde efter idéer bland gamla fältstenar och landade på en tolv år gammal anteckning jag gjort medan jag lyssnat på en föreläsning av Ivar Jacobsson.
5 maj 2008:
Ivar Jacobsson har gjort en upptäckt. Scrum räcker inte. Men om man tänker Scrum++ blir det bättre. Han har förstås rätt, men ändå inte.
En av de mer subtila nyanserna bakom Scrum är att ingen metod räcker. Inte ens Scrum. Därför kanske man inte ens ska kalla Scrum för en metod. Det finns ju ingen kokbok där man kan slå upp hur man ska göra. Eller fanns inte, kanske jag borde skriva. Nu har det ploppat upp en mängd fallstudier och tips-böcker som beskriver hur man kan göra Scrum. För den som vill komma igång är de bra. För den som får för sig att de beskriver Scrum är de inte så bra. Tanken bakom Scrum är, åtminstone för mig, djupare än burndown-kurvor och dagliga statusmöten.
För att förtydliga. Hela tanken med Scrum är att ingen metod räcker.
Det positiva med att vi hela tiden jagar nya metodlösningar på samma gamla utmaningar är innovationskraften som släpps lös. Det negativa är att vi bränner tid och energi på att jaga snabba fixar, istället för att dyka in och lära oss mer tillsammans. Min erfarenhet är att “kunskapen finns i rummet” - om vi bara kunde lära oss att lyssna på varandra och verkligen använda det vi redan vet.
