Scrums hjärta är tvärfunktionella team

Kärnan i Scrum är tvärfunktionella team som levererar värde på ett effektivt och uthålligt sätt. Slutar det vara Scrum om vi inte använder tidsboxade sprintar?

– “Vi bytte från Scrum till Kanban”, hör jag ibland. Ofta handlar det då specifikt om att teamet övergivit konceptet med timeboxade sprintar. Skälen till det kan variera. Ibland har teamet helt enkelt upptäckt att de levererar precis lika bra, eller till och med bättre, utan sprintar. De upplever att de slipper en del overhead och stötighet utan att tappa i samförstånd och tydlighet. Ibland kan anledningen vara att typen av arbete gruppen gör är nästan helt oplanerbart, helt reaktivt, och därför blir varje försök till planering på en horisont bortom några dagar en charad.

Men, här är det som jag tycker är viktigt att komma ihåg. De team jag pratat med som gjort denna ändring framgångsrikt har ändå bevarat det som är Scrums kanske viktigaste innovation: det tvärfunktionella teamet.

Ett tvärfunktionellt team är en grupp som är komponerad med många olika “funktionella specialister”. Gruppen är helt enkelt hopsatt för att kunna lösa så mycket som möjligt av sitt uppdrag helt självständigt. Där arbete tidigare gjordes i ett stafettloppsliknande flöde (a.k.a vattenfallsprocess) med många överlämningar, finns nu alla dessa tidigare spridda löpare samlade på en och samma boll. Därav namnet Scrum, som är klungan som bildas när man sätter bollen i spel i rugby. De typiska skälen att växla till en sådan rugbymodell är att vi vill ha snabbare kunskapstillväxt och snabbare feedbackloopar från idé till konkret försök till lösning.

Så, för en grupp som redan är tvärfunktionell är en ändring av arbetsrytmen och planeringsapproachen en helt rimlig innovation. Det mest fundamentala problemet, det där “enskilda resurser” på något omöjligt komplext sätt ska samordnas av en koordinerande projektledare är redan löst i och med det medvetna skapandet av en kapabel tvärfunktionell grupp.

Betyder det här att alla Scrumteam borde sträva mot en övergång från sprintar till ett “one-piece flow”? Nej, varje situation har sin unika kontext och i ofokuserade organisationer fyller sprintarna ofta en viktig skyddande funktion.

Jag kan ändå inte låta bli att tycka att det är lite synd att Scrum blivit så hårt förknippat med just sprintkonceptet, när det i själva verket är det värdeorienterade, fokuserade, tvärfunktionella, självorganiserande teamet som är den verkliga kärnan. Konsekvensen av denna hårda koppling mellan Scrum och sprintar tycker jag börjar bli tydlig: organisationer som bemästra förmågan att leverera värdefull lösning ofta tycker Scrum känns gammalmodigt - eftersom Scrum har sprintar. Synd, tycker jag, för tvärfunktionella team kommer inte gå ur modet lika snabbt, och det vore synd om någon missade denna essentiella poäng.