Governance, go-to-market och andra snitsiga obegripligher

Ett av de bästa sätten jag vet att testa min egen kunskap är att se om jag kan förklara det jag tror mig veta på lätt svenska. Eller engelska för all del, själva språket är inte det viktiga.

En av fördelarna med att varva konsulting och mer operativt arbete med att hålla utbildningar är att det hela tiden tvingar mig att utvärdera vad jag verkligen kan. Nackdelen är förstås hur uppenbart hur lite det går att kunna. Men, eftersom jag inte vill ge upp fortsätter jag fylla på med nya idéer från alla håll och kanter - och en del av dem lyckas jag sedan framgångsrikt förmedla vidare till andra.

En sak som både stör mig och förbryllar mig är hur snälla vi är mot varandra när det gäller användningen av begrepp som vi inte alls är överens om betydelsen av. Vi släpper igenom alldeles för många odefinierade obegripligheter. Vi borde vara strängare mot varandra. Jag brukar be folk på kurserna att protestera direkt om deras bullshitrader kickar igång av något jag säger.

Här är några “favoriter” som jag sprungit på. Du har säkert en samling egna exempel du kommer på direkt.

• Governance. Kommer inte sällan upp i projektkontorssammanhang och får mig att bli lite nervös, eftersom det låter så viktigt. Sen visar det sig att det mest används för att beskriva en traditionell command-and-control-kultur. Synd, för jag tror inte det var tanken.

• Go-to-market. Låter ju rätt rakt på sak - tills jag för ett antal år sedan jobbade med en organisation som använde begreppet om och om igen utan någonsin komma vidare med vare sig ökad tydlighet i marknadssegment eller nya idéer för att nå ut till marknaden.

• Produktägare. Kan i praktiken betyda allt från “ansvarig för att skriva in kravliknande texter i JIRA” till “kommersiellt ansvarig för en av våra produkter”.

Ibland verkar det som om våra hjärnor är nöjda med att säga det krångliga ordet, så är det bra så. Jag minns att Jerry Weinberg kallade fenomenet “ordmagi”: man säger ordet, och så händer det.

För att vara tydlig - det här handlar inte om att experter bygger upp ett nytt språkbruk som faktiskt effektiviserar kommunikation. Det handlar om när vi använder oss av ord som vi inte förstår - och kanske inte ens inser att vi inte förstår.

De värsta kommunikationsmissarna uppstår när vi är helt säkra på att vi förstått varandra. Så säkra att vi inte behöver ta oss tiden att utforska vad vi egentligen menar med saker.

Så, tillbaks till mitt motmedel: försök förklara det du menar på så lätt svenska som du skulle höra på “nyheter på lätt svenska”. Kan du inte göra det har du nog inte själv förstått än. Gör det nu med en gång. Ta ett av dina favoritbegrepp som du kanske slänger dig med lite för mycket. Ta sen ett vitt papper och skriv ned en rak och enkel förklaring, helt utan branschjargong och låneord. Bli inte förvånad om det är svårare än vad du tror. Lycka till!